Jag tänkte skriva två inlägg idag. Ett om behandlingen för anorexian och ett om ångesten samt självmordstankar.

För ca en vecka sen fick jag diagnosen på papper. Sjukdomen har dock vart med i åtta år  men vart "bättre" i perioder. Det kom som en chock för mig när läkarna sa att det var just Anorexia. För mig började det som en fobi för mat i tonåren. Jag var rädd för mat och vägrade äta. Min mamma ringde till något sjukhus och berättade att jag vägrade äta. De sa då att om jag kunde stå upp var jag inte tillräckligt sjuk (som om det endast syns utanpå?.) efter samtalet sa mamma om du inte börjar äta så kommer du dö snart. Det dröjde ytterligare 5 månader innan jag fick någon form av hjälp (jag vägde då ca 38 kg.) då fick jag börja gå på samtal. Det blev lite bättre men knappt, gick i totalt 4 månader innan samtalsterapeuten slutade där. Jag ville inte gå hos någon annan. Jag slutade gå där och levde på som vanligt. Åt lite mer men fortfarande begränsat. Det blev lite mer för varje år och tillslut vande jag mig.

Januari i år fick jag IBS vilket gjorde att jag fick väldigt ont i magen. Jag började tänka om det hade med att jag var så stor att göra också utöver vad jag åt. Jag kände mig väldigt stor. Beteendet började komma tillbaka att jag satte kroppen i svält mest för att jag inte ville ha känslan av att ha mat i magen som bidrog med smärtor samt att jag njöt litegrann av att se siffrorna sjunka. Energin försvann och jag blev bara tröttare. Jag tränade samtidigt cheerleading vilket jag märkte av att jag inte klarade egentligen men jag ville så gärna så jag fortsatte. Augusti i år åkte jag till Spanien med jobbet det var väldigt tufft då energin var på noll och det var varmt hela tiden. Jag skulle även kombinera jobb och plugg. Matintaget blev ännu värre, jag tror till och med jag skippade en del måltider för jag tyckte det var jobbigt att folk påpekade vad jag åt och hur jag åt. Jag blev även deprimerad av ungefär samma anledning. Längtade hem.

När jag kom hem vägde jag 44 kg och hade alltså gått ner 15 kg från vintern/våren. Jag behövde sjukskriva mig nästan omgående. Min kompis bad mig skicka in en egenanmälan till kliniken och jag fick en tid. Gick dock tidigare på öppna mottagningen. Jag bedömdes som sjuk och fick snabbt tid till att börja behandlingen. 

Behandlingen:

Jag går alla dagar förutom helger på en ätstörningsklinik i Huddinge. Jag pratar nästan dagligen men min behandlare. Jag har just nu ett eget vilorum med en säng och värmedynor. Jag sover för det mesta. Jag äter 6 gånger om dagen med hjälp av matvåg och mått. Jag ska äta 300gr till lunch och 300gr till middag. Vågen fungerar via en app som mäter av hastigheten och mängden mat. Även anger mättnadskänslor. Detta är för att få ett normalt ätbeteende igen. Det är väldigt tufft då jag gick från ca 100gr -200gr och nu 300gr/ måltid. Känns som magen går sönder när man ska vänja sig vid normalportioner från svält. 
Mina dagar ser ut såhär typ:
07:00 åker hemifrån 
8:00 äter frukost
8:30 sover.
10:00 vaknar och äter mellanmål.
10:15 sover eller kollar telefon.
12:15 Lunch.
12:45 sover. 
15:00 mellanmål.
15.30 åker hem.
18:00 middag.
20:00 kvällsmål. 
(null)

(null)

(null)

(null)

Kommentera

Publiceras ej