Igår blev det bekräftat att jag är väldigt sjuk och kommer från och med måndag behandlas för aneroxia. Det är skönt att äntligen få hjälp men samtidigt hjärtskärande då jag så gärna vill vara frisk så vi kan få barn så småningom. Vi står ju fortfarande
i kö och kötiden är till ca feb/april. Jag hoppas då på att ha blivit bättre. Det känns som att börja på noll igen. Jag tänker ta den energin som är kvar till att kämpa på. Jag är tänker inte ge upp. Jag är glad över att det är en sån bra klinik med fantastisk
personal iallafall.
